Vill inte vara någon glädjedödare, sommarloven inom utbildningssektorn håller dock ofrånkomligen på att gå mot sitt slut. Många utbildare inom alla stadier bävar säkert inför hösten och de utmaningar som närmar sig. En undersökning bland lärare i våras på olika stadier, visade på en stor reformtrötthet bland utbildningspersonal. Detta är inte konstigt, reformer har kommit slag i slag inom alla stadier. Detta kombinerat med stora nedskärningar från statsmaktens sida gör att situationen för många känns utmanande, för vissa rent av hopplös. Jag har vid ett fler tal tillfällen konstaterat att inom vetenskaps- och utbildningspolitiken hör jag till dom konservativa. Jag tror att vårt land och vår välfärd bygger på en hög bildningsnivå för alla medborgare, kombinerat med en framstående spjutspetskompetens. De medel som tillförs utbildningen på alla stadier idag, är för knappa för att tillgodogöra de behoven. Mera medel måste ofrånkomligen till. Är detta hela sanningen?
Andra stadiets utbildning, och främst då yrkesutbildningen har varit på tapeten under våren och sommaren i olika sammanhang. Man har berättigat uttryckt sin oro över hur en underfinansierad reform inverkar på utbildningens kvalitet och utslagningen av studerande med större behov.
Bekvämt vore det här att skylla på våra två senaste regeringar. För mig stockar dock kritiken i halsen, så länge vi har tre upprätthållare av svenskspråkig yrkesutbildning i Svenska Österbotten. När jag kör längs riksåttan från Närpes till Jakobstad och möter såväl Optimas som Yrkesakademins utbildningsfordon skäms jag inför de studerande. Svårt har jag att kritisera regeringen när jag ser annonser av Yrkesakademin och Vasa yrkesinstitut om svenskspråkig yrkesutbildning till närvårdare. Att upprätthålla 2½ administration för den svenskspråkiga yrkesutbildningen i Svenska Österbotten, kostar garanterat mer än en administration. Användningen av lokaler blir garanterat effektivare med en ägare än med tre. Exempellistan på ineffektiv resursanvändning regionalt kan göras mycket längre .
Frågan jag ställer mig och försöker väcka till diskussion är:
Har vi lokalt och regionalt gjort allt vi kan, för att så stor del som möjligt av de knappa medel som tilldelas yrkesutbildningen, faktiskt kommer till de studerande och deras behov? Inte är det väl så att vi låter revirtänkande och maktsträvanden ta resurser från de studerande? För mej, som lokal- och regional utbildningspolitiker känns det fel att kritisera regeringen som ensam ansvarig. Vi som sitter på makten lokalt och regionalt borde kunna bättre. Vi är skyldiga de studerande, skattebetalarna och näringslivet i vårt Österbotten att reagera och agera.