Det oroliga världspolitiska läget och de höjda levnadskostnaderna har varit veckans brännande teman i den rikspolitiska diskussionen. Priset på energi har skenat iväg och har satt igång en inflationsspiral. Denna utveckling har gjort att många branscher redan nu är hårt prövade. Utvecklingen märks också allt tydligare i hushållens privatekonomi. Regeringen presenterade i fredags en rad åtgärder som skall lindra effekterna för de som drabbas hårdast. Alla åtgärder är behövliga. Speciellt vill jag lyfta fram åtgärderna som gäller diesel som används i yrkestrafik samt justeringarna i avdraget som berör arbetsresor. De höga energipriserna i kombination med svaga skördar har lett till att livsmedelsproducenterna hamnat i akut trångmål. Detta har igen blottat bristerna i vår livsmedelskedja på ett talande sätt. Jag har följt prisutvecklingen inom livsmedelssektorn kontinuerligt i närmare 30 år. Under denna tid har de finländska producentpriserna stadigt varit bland de lägsta i EU, medan konsumentpriserna stadigt varit bland de högre . Detta stärker mina farhågor att vår ytterst koncentrerade livsmedelshandel i form av två dominerande handelskedjor inte enbart drabbar primärproducenterna.tRots olika skattegRad i olika länder fruktar jag att konsumenterna betalat ett för högt pris för inhemska livsmedel i förhållande till producentpriserna. Vinsterna inom handelskedjorna och teorierna om hur en fungerande marknad skall se ut stärker mitt resonemang. Här vore en större vetenskaplig analys på sin plats. För att vi skall trygga vår livsmedelsberedskap krävs i dagsläget krisstöd i form av punktinsatser till primärprodukten. Regeringen har redan öppnat för statsgarantimöjligheter för driftskapitallån. I fredags kom också besked om att man ser över möjligheterna att inte uppbära fastighetsskatt för produktionsbyggnader inom primär produktionen under dettaår. Dessa kommer dock inte att hjälpa på längre sikt om vi inte hittar lösningar som styr handeln med livsmedel i en riktning mot en mera rättvis fördelning inom livsmedelskedjan. till detta behövs lagstiftning som dämpar effekterna av det osunda läget. Ett förslag har varit att som ett första steg att se över avtalssystemet inom sektorn. Avtalen inom branschen borde ha klausuler som reagerar på kraftiga prissvängningar på produktionskostnaderna. Vi står inför ett vägval då det gäller vår framtida livsmedelsförsörjning.Jag anser att vi behöver rena inhemska livsmedel som vår huvudsakliga kost och att vi av säkerhetspolitiska orsaker behöver en hög självförsörjningsgrad.
