De grova missförhållanden som uppdagats inom äldreboenden de senaste dagarna har väckt berättigade starka känslor och även än stark oro bland äldre och deras anhöriga. Upptäckten har även lett till konkreta och snabba åtgärder från såväl myndigheter som berört bolag. Enhetens verksamhet har tagits över av upphandlaren, Kristinestads stad, och inom det berörda bolaget har vi fått se något så ovanligt som en finsk VD som drar konsekvenserna av sitt eget till korta kommande.
Statsministern har utgående från detta konstaterat att kontrollen inom området fungerar. Jag hävdar motsatsen. Ordföranden för Finlands Svenska Socialdemokrater, Viktor Kock har i Demokraatti (29.1.19) konstaterat (med min omskrivning) att privat vård aldrig kan vara kvalitativ eftersom där finns ett vinstintresse och att heltäckande övervakning aldrig kan uppnås. Jag hävdar motsatsen.
Att förenkla denna svåra problematik som Sipilä, Kock och många fler gör till en diskussion mellan privata och offentliga aktörer kommer inte att lösa problemen. Vi har bevisligen i vårt land många privata aktörer inom många sektorer som fungerar mycket väl och offentliga aktörer som har problem och vice versa. Framgångarna har nått och nås inom områden där en verklig och sund konkurrens uppstår. Den utökade privata vården som föreslås i den för tillfället aktuella social och hälsovårdsreformen, är exempel på en privatisering som kommer att misslyckas. . Den kommer att fördyra verksamheten avsevärt utan att förbättra kvaliteten, just för att den ger företagen i branschen möjlighet att agera utan verklig konkurrens och tillräckligt hårda villkor. En lyckad privatisering av offentlig verksamhet kräver en fungerande marknad, vilket inte blir resultatet av nämnda reform.
Ett av de stora problemen är att offentliga sektorn, vilken har det övergripande ansvaret för social- och hälsovården, inte har de instrument som behövs för att göra upphandlingar, som gör att man tillräckligt preciserat vet vad man köper. Det andra stora problemet är att den kontrollverksamhet som myndigheter gör av olika verksamheter, bevisligen är uppbyggd så att de inte upptäcker avtalsbrott i tid. Vi behöver inte mera kontroll utan bättre kontroll. Jag är övertygad om att enskilda tjänstemän gör sitt bästa med de redskap de har idag. Det jag vill lyfta är de systemfel som bevisligen finns inbyggda i dagens system och som bör åtgärdas.
Valviras roll är ju övervakning av direkta lagbrott, inom såväl privat som offentlig sektor, vid deras ingripande har problemen redan antagit för stora proportioner.
Trots det inträffade har vi i Finland, en internationellt sett välfungerande social och hälsovård, i flera undersökningar konstaterat som världsledande. Detta mycket beroende på en kunnig och engagerad personal inom såväl privat som offentlig sektor. Det vi behöver göra är att utveckla upphandlingsfunktionerna så att avtalen är klara och tydliga för såväl köpare som säljare. Vidare behöver vi utveckla kontrollfunktionerna av att avtalen uppföljs och ha hårda, tydliga och klara sanktions förfaranden vid avtalsbrott. Inom offentliga sektorn bör man mer än idag inse att upphandla privat vård i olika former inte fråntar det offentliga det slutliga ansvaret för vården, lika lite som det är problemfritt, problemen ändrar bara karaktär. Detta kräver ny kunskap och kompetens. Vi behöver en social- och hälsovårdreform som utvecklar vårt nuvarande system och åtgärdar de problem som finns . Låt oss lämna den politiska kohandeln om landskap och valfrihet, allt blir billigare och bättre om vi har utgångspunkten i behoven och sen analyserar behoven av administration, och inte tvärt om.