Den gångna veckan har varit budgetvecka i riksdagen. Veckan kommer även att ihågkommas för att den är den sista veckan som riksdagsplenum ordnas med begränsad bemanning för denna gång. Det är viktigt att riksdagen som lagstiftande makt nu kan återgå till mera normala arbetsrutiner och att den demokratiska processen i plenum inte längre är reducerad. Personligen har jag följt med riksdagen på distans i och med att jag i egenskap av riksdagsledamot deltar min andra vecka i en landsförsvarskurs.
Säkerhet som inger trygghet är något ovärderligt. Den senaste tiden har riksdagen behandlat en utrikes- och säkerhetspolitisk redogörelse, en försvarspolitisk redogörelse och en redogörelse kring den inre säkerheten. Dessa redogörelser ger en relativt heltäckande bild över hur vi ser på det totala säkerhetsläget.
Grundklossen i all beredskap och hanteringen av krissituationer är förtroende. Medborgarnas förtroende för myndigheterna, medborgarnas förtroende för varandra, företagens förtroende för vårt samhälle, för att nämna några. Med detta som bakgrund är det inte en slump att jag upprepade gånger försvarat och i fortsättningen kommer att försvara rättsstaten och demokratin. Alla politiska rörelser som ifrågasätter människovärdet och som för en politik som har som mål att minska förtroendekapitalet och öka tudelningen i samhället minskar tryggheten i vårt land. Finns inte förtroende i samhället finns inte heller trygghet.
Den inre säkerheten är den som kanske mest konkret påverkar människors vardag. Resurserna för polis, räddningsväsende och social- och hälsovård måste tryggas. Förebyggandet av problem är minst lika viktigt för att skapa en trygg närmiljö. Sociala problem skapar oro och ökar kriminaliteten. Den förebyggande verksamheten är både ur individens och samhällets synvinkel att föredra.
Finland gör ett sktivt arbete för att främja säkerheten internationellt och är en aktiv part inom det internationella samarbetet. Den globala världen har gjort det allt viktigare att aktivt förebygga fred i när och fjärran. Krig och oroligheter i världen har sin inverkan på Finland och Europa. Att vara med och förebygga humanitära kriser har positiva effekter på säkerheten generellt. Okontrollerade flyktingströmmar är konkreta följder av långt utdragna konflikter.
Försvarssäkerheten har traditionellt sett uppfattats som det militära försvaret. Förutom de militära hoten finns det utmaningar inom informationspåverkan som blivit allt vanligare. Hybridhot som riktar sig mot civilsamhället och strategiskt viktiga företag är ett växande hot som kräver alltmera uppmärksamhet.
Trygghetskänslan är något personligt, vilket innebär att det inte finns ett entydigt svar om ett land är säkert och tryggt. Trots utmaningar, finns det mycket som talar för att vi finländare har förutsättningar för ett säkert liv. Alla har ett personligt ansvar för att vi skapar ett tryggt samhälle som vi kan leva i. Säkerhetskänslan skapas inte automatiskt, och därför är det viktigt att stanna upp och påminna oss själva om varför vårt samhälle och funktionerna är uppbyggda på det sätt som de är.