Marknadsekonomin har ingen ideologisk utmanare sedan kommunismen försvann. Också det kommunistiska Kina tillämpar marknadsekonomiska principer idag. Det största hotet mot marknadsekonomin nu är faktiskt marknadsekonomin själv!
Sänkta löner för en del i personalen och samtidigt kännbart högre löner för cheferna inom Posten har upprört många, och med rätta. Ingen ifrågasätter principen med högre löner för chefer med stort ansvar. Hur stora löneskillnaderna kan eller bör vara är däremot värt att diskutera. Ett faktum är att chefernas löner i alla länder växer mycket snabbare än övriga anställdas. I USA var börsnoterade bolags chefer knappt 50 gånger större än den övriga personalens på 1980-talet, i början av 2000-talet hade cheferna över 200 gånger större lön. Också hos har skillnaderna ökat, om än inte lika mycket. Det är svårt att se att chefernas kompetens skulle ha ökat i samma omfattning.
Ledande personer inom näringslivet kan inte frita sig från sitt ansvar för utvecklingen och den allmänna stämningen i samhället. Globaliseringen, som lyft hundratalsmiljoner ur fattigdom, har samtidigt lett till strukturella förändringar av vårt näringsliv med friställningar, oro och osäkerhet bland anställda. När ledande personer samtidigt får orimligt stora löneförhöjningar, påverkas klimatet i samhället – och i företagen. Den upplevda orättvisan tillsammans med osäkerheten och oron tar sig olika uttryck. Gula västar i Frankrike och växande stöd till populistiska politiker bl.a. i USA, England, och hos oss, är några exempel. Populism i politiken och oro i samhället skapar instabilitet och handelskrig, som minskar både investeringar och vinst i företagen.
Bonusarna påverkar säkert motivationen i arbetet hos alla, inte bara hos cheferna. När alla gör sitt bästa går ett företag bäst. Del i framgångar borde därför komma alla till godo, och på samma sätt borde ansvaret för uteblivna framgångar delas kollektivt.
Korruption och skatteflykt är vi långt befriade från, men de är globalt ett stort problem. De bidrar ändå också hos oss till att öka skepsisen mot etablissemanget i näringslivet. Några rika personers cyniska inställning till de svaga i samhället gör verkligen inte situationen bättre.
En minskad tillit till de ledande inom marknadsekonomin urholkar tilltron till den. Marknadsekonomin försvagas om dess ledare agerar kortsiktigt egoistiskt, och följde är då att både de och vi andra är förlorare på längre sikt. Våra kloka ledare i företagen, som ändå är i stor majoritet, skall tydligare stå fram som föredömen. Det vinner vi alla på.
Anders Norrback, riksdagsledamot, SFP