Flyttningsrörelsen inom vårt land fortgår stark. Tack vare invandringen växer Finlands befolkning försiktigt. Grovt sagt växer ett fåtal storstadsområden i befolkningsmängd medan medelstora stadsområdens befolkningsmängd förblir oförändrad. De övriga orternas befolkningsmängd minskar. Befolkningsmängden minskar så gott som i alla landskap.
För att motväga de stora och växande tätorterna krävs det mycket starkare samarbete mellan de landskap där befolkningen minskar. De tre landskapen som tidigare Vasa län omfattade, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten och Österbotten, bildar en sådan grupp. Men Karlebyregionen blickar norrut mot Uleåborg medan Seinäjoki blickar söderut mot Tammerfors. Vasaregionen igen letar efter samarbetsmöjligheter branschvis från olika håll: från Åbo, Helsingfors, Tammerfors och till och med från Umeå.
Det tidigare Vasa län och regionplaneförbundet skapade en gemensam strategi för de nuvarande landskapen och byggde samarbete. Men efter att de tidigare länen slopades och ersattes med de nuvarande landskapen har viljan till samarbete falnat.
För några år sedan uppmanade Undervisningsministeriet högskolorna i landskapen att samarbeta. Men beslutsfattarnas vilja att samarbeta har varit nästintill obefintlig. Seinäjoki har valt Tammerfors som sin samarbetspartner, inte Vasa eller Karleby.
Tammerfors växer med 3000 nya invånare per år och dess dragkraft fortsätter säkert stark. Den största delen av stadens nya invånare flyttar norrifrån. Ett samarbete inom undervisningen och övriga områden underlättar flyttandet speciellt från Södra Österbotten mot Tammerforshållet, och vidare till huvudstadsregionen.
Jag anser ändå att Seinäjokis strategi är tvivelaktig och drabbar hela Södra Österbotten. Genom att bara blicka söderut mot Tammerfors går man miste om chansen att skapa en motkraft mot de växande storstäderna. Det är inte fruktsamt att leta efter syndabockar och jag anklagar inte Seinäjoki. Sökandet efter gemensamma intressen är förmodligen inte starkare någon annanstans heller. I stället hoppas jag att ledningen för de tre österbottniska landskapsförbunden och dess huvudstäder kommer överens om att skapa en gemensam utvecklingsstrategi. Samtidigt borde man jämföra hur andra alternativ påverkar på utbildningsutbudet och regionernas attraktivitet. Ett samarbete mellan de tre landskapen genererar säkert fler fördelar än vad motsatsen gör. Tillsammans är vi starkare.
Anders Norrback, riksdagsledamot, SFP