En fråga dom diskuterats i plenisalen denna vecka är scenkonsten och dess finansiering. Att kulturfältet för tillfället står för en överlevnadskamp i detta skede torde inte vara en nyhet för någon. De strikta restriktionerna, som har som avsikt att minska smittspridningen, har haft stor inverkan på hela kulturfältet och i synnerhet på verksamhet vars finansiering är beroende av biljettintäkter. När kulturlivet förr eller senare kommer återgå till den normala verksamheten kommer finansieringen också att ha genomgått en stor förändring. Den finansieringsreform som nu godkänts har välkomnats av kulturfältet, då den ger möjlighet för teatrarna att planera verksamheten för en längre period framöver. Glädjande i beslutet är också att Svenska teatern i praktiken likställs med de övriga nationalscenerna.  Beslutet välkomnas av SÖFUK som upprätthåller Wasa teater. Nu tryggas kontinuitet inom kulturverksamheten och den finlandssvenska kulturidentiteten förstärks.

Ett annat viktigt ärende, vars diskussion jag deltagit i under veckan, är lagändringen gällande olaga hot. Då trakasserier och olaga hot blivit allt vanligare är det viktigt att denna lag revideras.  Speciellt utsatta för detta fenomen är personer som genom sitt yrke är offentliga personer. Hela vår samhällsstruktur bygger sig på tillit och människors yttrandefrihet. Jag har personligen sett en negativ utveckling i debattklimatet framförallt i den debatt som förs på nätet. Spelreglerna glöms ofta bort i det hätska diskussionerna, speciellt då diskussionen sker virtuellt.  Det är ytterst viktigt att människor även i framtiden har modet att yttra sig i samhälleliga frågor, utan att behöva vara rädd för att bli utsatt för olaga hot. Den vidgade åtalsrätten gör det möjligt för myndigheter att ingripa bättre, då en person blir offer för trakasserier och hot.

Jag deltog förra veckan i ett seminarium, där Luke-naturresursinstitutet presenterade projekt VargLIFE. Projektet har som mål att främja växelverkan på lokal nivå och skapa verktyg för förbyggande av olägenheter och skador orsakade av varg. Projektet hade bland annat kartlagt attityder om vargen med en enkätstudie.  Alla satsningar som har som målsättning att förebygga vargproblematiken är välkomna. Till min förvåning hade dock projektet inte tagit med någon svenskspråkig kommun med i frågeenkäterna. Det råder ingen tvekan om att vargstammen ökat kraftigt specifikt vid kustområdet där den orsakat otrygghet och materiella förluster. Att försumma en del av befolkningen i projekt bygger inte på tilliten mellan myndigheter och befolkningen. Endast genom en öppen dialog och växelverkan mellan alla de berörda parterna kan problematiken tacklas.

Anders Norrback, riksdagsledamot, SFP