Vi som bevakar och för fram landsbygdens utmaningar och möjligheter har arbetsdryga dagar framför oss. Att vi allt mer lever i våra egna ”bubblor” i storstäderna och på lands-bygden blir allt tydligare. Helsingfors stad kommer inte att bjuda sina gäster på kött- eller mjölkprodukter vid sina bjudningar framöver. Beslutets inverkan på den globala klimatuppvärmningen är obefintlig. Vill Helsingfors göra något verkligt betydelsefullt i den frågan, borde staden exempelvis minska användningen av kol och naturgas i energiproduktionen och/eller ta bort bil-trafiken från stora delar av staden. Helsingfors stads tjänstemän har sagt att man vill skicka signaler via beslutet. Signalerna blir tvetydiga, då man sam-tidigt signalerar att man inte uppskattar det arbete som görs på våra köttgårdar för att producera kött med låg klimat-påverkan. Det är illa för alla när symbolpolitiken går före sak politiken som tacklar de verkliga problemen. Signalen som staden ger med detta beslut är beklagligt och får inga stilpoäng från min sida.
Klimatfrågorna är i fokus i de EU ärenden som vi behand-lar i både jord- och skogsbruksutskottet och stora utskottet. Som bäst behandlas det så kallade ”fit for 55 paketet” som ger ramar för hur vi ska uppnå EU:s klimatmål. Ambitiösa mål är nödvändiga för att vi ska klara av att bemästra klimatutmaningen. Det som vi bör se till i klimat-debatten är att ansvars-fördelningen och de ekonomiskaföljderna delas rättvist. Vi måste i förhandlingarna om de klimat åtgärder som kommer att tangera bestämmande-rätten över vår skogspolitik och vår socialpolitik vara tydliga gentemot EU. Vi kan inte god-känna att vår bestämmanderätt i dessa frågor begränsas via olika miljö- och klimatpolitiska program inom EU. Dessa två områden hör till nationerna att bestämma över. Finland ska vara med och sätta målsättningarna för klimat-arbetet. Vår roll i EU ska vara att vara med och styra unionen i en riktning som gynnar hela unionen, dock så att våra sär-intressen beaktas. Här hoppas jag på ett så stort nationellt samförstånd som möjligt.
Vargfrågan är nu även den på tapeten. Jag är glad över att frågan om stamvårdande jakt på varg går framåt. Ett viktigt etappmål har nåtts när Jord- och skogsbruksministeriet nyligen presenterade sina planer på att tillåta en begränsad jakträtt på 20 vargar nästa vinter. Som bäst pågår även behandlingen av medborgar initiativet för stamvårdande jakt i jord- och skogsbruksutskottet. Personligen började jag engagera mig i frågan efter att vargar angrep får på vår gård år 2016. Utmaningarna under resans gång har varit många, nu äntligen är ett genombrott inom synhåll. Ett varmt tack till alla som på olika sätt deltagit i arbetet under dessa år. Vid en stamvårdande jakt hoppas jag vi får en vargstam som igen är skygg för människan. Nuvarande situation är ohållbar, därför är det positivt att frågan nu nått den nivån att vi som vill ha stamvårdande jakt inte längre känner oss lika hjälplösa. Nu gäller det att vi får frågan till beslut och verkställighet.