Håkan Eklund anser sig ha kunskapen och rätten att utnämna finlandssvenskarna och speciellt oss Österbottningar , som ett kollektiv, till naturhatare. Som en av oss som lever i, av och med naturen här i Österbotten, är det lite jag känner igen i hans text.
För att höja debattnivån ett steg högre, än den pajkastning som Håkan försöker sig på, vill jag få igång en seriös diskussion kring livsvillkoren i tätort och på glesbygd. Jag har otaliga gånger efterlyst olika forskningsresultat av myndigheter, i offentligheten och privat, om objektiv forskning om vargen och dess beteende. Svaren har lyst med sin frånvaro.
Ett par exempel.
Vargskötselplanen talar om samexistens mellan varg och människa. Var finns den vetenskapliga undersökning som bekräftar att detta överhuvudtaget är möjligt, utan betydande livsvillkorsförändringar för oss som bor i glesbygden.
Vargen hoppar ca 2 meter högt har jag läst, om det stämmer vet jag inte, har efterlyst seriös vetenskapliga data om detta. Vargstängslena, som staten till viss del bidrar med, är 1,40 m höga. Hur har man undersökt att detta är det optimala måttet för ett fullgott skydd osv. osv.?
När man efterlyser dylikt, blir man kallad fobisk och mindre vetande. Johanna Borg sa det så sakligt och bra på vargmötet i Pörtom. De är inte hysteriskt att vara orolig för sina barns säkerhet när man ser vargspår intill bostadshuset. De inte hysteriskt att vara orolig för sin jakthund när man jagar i vargrevir. Själv vill jag tillägga, att det är inte hysteriskt att vara orolig för sina produktionsdjur när man bor i vargflocksområde. Allt annat vore onaturligt. Vi som vill få en lösning på vargproblemet, är oroliga för är att vi inte längre kan leva och idka vår näring och fritid där vi bor idag. Vår oro och vår rädsla är något helt annat än det som Håkan Eklund försöker pådyvla oss. Den är äkta, den är genuin och den är befogad.
Fiskare och jägare lever i en oavbruten symbios med naturen och märker snabbast av oss alla när saker och ting ändrar i naturen. Om de sen drar de rätta slutsatserna kan man förstås ha olika åsikter om. I varje fall som ekologisk lammköttsproducent, med en vargattack bakom mig och nu levande i ett område med två vargflockar, känner jag en stor oro för de djur jag förvaltar och dess välmående. Den kunskap om vargen, dess utbredning och agerande som bäst stämmer överens med den verklighet som en vargattack innebär har jag inte fått av myndigheter, forskare eller naturfotografer utan av jägarna. Dessa har med sin breda kompetens ingående och med den verkliga förändringen i naturen som bakgrund, beskrivit utvecklingen för mig på ett sätt som överensstämmer med den verklighet jag sett träda fram. Håkan jämställer oss med de som röstade för Trump i amerikanska presidentvalet och ser oss som manipulerade och mindre vetande. Vilken diskussionsöppning, för att på ett seriöst sätt föra en diskussion om vad återinförande av stationär vargpopulation i kulturbygd betyder sociologiskt ,ekologiskt, biologiskt. o.s.v. Här drar han till med det för mig, obegripliga argumentet, om att varg inte dödat människa i naturen på 136 år (många årtal figurerar här men 130-150 år är säkert nära sanningen). Logiskt sätt vore något annat omöjligt efter som vi inte haft etablerade vargflockar i kulturbygd de senaste hundra åren. De senaste empiriska beläggen talar sålunda entydigt för att varg kan vara farlig för människan, speciellt barn och äldre.
Myndigheter presenterar ingen lösning, forskningen har inga lösningsmodeller. Jägarna har med sin sakkunskap pekat på en möjlig lösning. Denna innebär ju ingalunda en utrotning av vargen utan element av skydds- och stamvårdande jakt. I brist på andra förslag verkar detta i dagsläget vara det vi har att tillgå. Syndabockar behöver vi inte söka. Men till vargpolitikens utformare som den ser ut idag vill jag skicka hälsningen. Det börjar vara sent att stiga upp tidigt nu. Ni har tappat greppet. Lyssna på jägarna nu.
Håkan Eklunds försök att förlöjliga och nedvärdera oss, som lever i Österbotten och älskar vår natur, vårt varierande landskap av livskraftig landsbygd, blommande städer och en underbar skärgård skall vi ta med en axelryckning. Vi ska fortsätta att värna om vår natur, vår flora och vår fauna. Vi skall också fortsätta att gå i framkanten då det gäller vårt företagande och vår förmåga att på ett effektivt men miljövänligt sätt använda vår natur. Under vår fritid, skall naturen vara öppen för oss i harmoni med de djur och växter som vi skall värna om. Vi skall fortsätta, att precis som vi gör nu, kräva att förändringar i vår livsmiljö och natur skall göras utgående från seriösa vetenskapliga utredningar och undersökningar och inte som skarv- och vargpolitiken idag, av politiska kompromisser baserade på känslomässiga upplevelser av några som sporadiskt eller inte alls besöker naturen.